...jo då jag lever. Inte ett livstecken här på väldigt länge. Men jag har det bra! Lilleman är inskolad på förskolan och vi är tillbaka till vardags livet. Det fungerar men det är ett pyssel kan jag lova. Dagarna är fulla till bristningsgränsen. Jag harvar vidare på jobbet och ibland vet jag varken ut eller in men det går i alla fall framåt även om jag fortfarande är väldigt tveksam till att jag gjorde rätt val. Vet i alla fall att jag älskar närheten till jobbet mer än något annat. Känns tryggt att vara nära mina finaste i fall något skulle hända dem. Stora tjejen har ju inget fritids att gå till längre. Får väl se hur lång tid det tar innan jag uppdaterar nästa gång.
