Årets sista dag och en nystart!

Tänka sig hela 2013 har snart passerat och det utan att jag varit någon aktiv bloggare att tala om. Men nu vänner nu ska det bli ändring på det. Året som passerat har varit kantat av en massa förändringar i mitt liv som varit påfrestande. Det hela började ju med att jag började jobba i slutet av 2012 och sedan vet jag inte riktigt vad som hände. Tror att jag genomgick någon form av livskris där allt bara kändes otroligt tungt och jobbigt. Förutsättningarna var inte de bästa och jag blev gång på gång besviken. Halva 2013 han passera innan jag återigen kände igen mig själv och resterande halvår flög fram av bara farten. Men nu sitter  jag här redo för ett nytt år och med hopp om framtiden. Klart att detta kommer att bli ett fantastiskt år! Någon årskrönika kommer jag inte att kunna prestera men en liten sammanfattning av året kan jag väl i alla fall få till och en form av  presentation  av mig och mina,kanske kanske hittar några nya läsare hit!?

Mina fina ungar har under året som gått hunnit fylla 2, 9 och 11 år så nu är jag småbarnsmamma och pree-teenmorsa! Det är högt och lågt i familjen kan man säga. Alltid någonting på gång och minuterna man kan sitta ner och ha sin omtalade egentid de finns nästan inte alls. Jag drömmer om att hinna läsa en bok eller göra allt det där man borde men min familj är det finaste jag har och min tid av ensamhet kommer att komma fortare än jag anar så nu lever jag livet kantat av jobb och familjepussel.

Den lilla 2-åringen  skattar sin mamma högt men är ingen bebis mer. Han är en självständig kille som vet vad han vill och han visar det tydligt. Han pratar och har ett ordförråd och en förståelse som imponerar ,mammas famn är omtyckt och mamman njuter av den sista lilla!

9-åringen har inte lång tid kvar innan grundskolan är ett minne blott. Hon är otroligt empatisk och vill alltid allas bästa. Alla andra sätts i första rummet  och hon har under året utvecklats till en självständig tjej. Skolan går som en dans då ingenting är svårt eller oförståelig. Inget fritids mer för hennes del!

11-åringen är på väg in i tonårsvärlden och mode och skönhet är viktigt. Hon kämpar på i skolan trots svårigheter och har bara en termin kvar i femman. Hon är stor nu min första lilla. Drar i väg till stan med kompisar och vill inte ha några kramar av sin mamma mer.

Maken min finns här i periferin men han då han inte har så mycket övers för sociala-medier så låter jag honom hänga med lite i bakgrunden :-)

Familjen har utökats med en liten hund som heter Wilda och även hon tar sin tid.

Året som gått har som sagt till hälften varit en lång transportsträcka mot att återigen hitta sin roll och sig själv. Att komma tillbaka till arbetsmarknaden och vardagen efter den sista mammaledigheten tog sin tid och tyvärr blev både familj och vänner drabbade av min svacka då ingenting var roligt. Under sommaren bestämde jag mig för att nu fick det vara bra och först då började jag uppskatta saker och ting igen. Har haft en ganska jobbig period bakom mig kantad med en massa sjukhusbesök och undersökningar tillsammans med min äldsta dotter men nu ser vi ett slut på det då vi bara har ett besök kvar under våren som kommer. Detta tror jag bidragit till att det blivit som det blev under detta år. Men nu ser vi framåt och skapar oss ett härligt år fullt av fina minnen!

Jag drömmer om ett 2014 fullt av utmaningar som utvecklar! Att leva ett sunt och friskt liv fullt av resor och spännande upptåg samt rikedom...Ja sånt som alla drömmer om. Vi får väl hoppas att 2014 blir mitt/vårt år!

Välkomna tillbaka nu kommer jag för att stanna!

Mina fina!

I lördags stod barnen för fin fikat eller i alla fall delar av det. Chokladbollar rullades lagom till morfar skulle komma på besök. Alltid lika roligt att ha honom här på besök. Saknar verkligen min fina pappa emellanåt, Önskar att han fanns närmare oss,  När han kommer hittar vi alltid på en massa kul tillsammans och barnen älskar det. Lättsamt och enkelt helt enkelt. Ska planera in en helg ganska snart och åka till honom och hälsa på. Synd att helgerna går så fort när man har trevligt. Snart måndag igen. Veckorna bara rullar på och just nu är det fantastiskt jul på jobbet. Tyvärr varar kanske bara friden en vecka till. Sedan vet i katten vad som sker. Två vikariat går ut och det är ovist om de kommer att få förlängt eller om några nya övertaliga kommer in. Kan bli så att min mardröm kommer åter. En sjukskrivning som når sitt slut. Njuter v denna vecka som kommer men oron börjar komma smygande igen....låt det bäst ske för annars blir det väl till att söka nytt jobb igen...Men som sagt nu lägger vi det åt sidan och hoppas på bra besked i veckan!

Underbara lördag

Här har vi bakat lördagskakan, något vi försöker göra varje lördag- måste ju fira helgen! Sedan har vi varit ute i solen och lekt och så har vi fått mat i magarna. Nu sover lilleman sött och behövligt för halleluja vad han har trotsat och skrikit idag. Kanske inte konstigt då han somna sent i går och vaknade i ottan idag. Ena dottern är på bio och den andra hänger här hemma med mig.Strax dags för en latte! Kvällen ska spenderas  med att göra till och från gymnastikhallen så det är träning för båda tjejerna. Underbara helg du är så välkommen!

Hösttankar!

Idag

3/9

Jo då hösten kommer mer och mer. Fler löv under trädet. Ganska kula att se förändringen så här för man ser den liksom inte när man är mitt i den. Idag tror jag den gjort sitt antågande på riktigt för det är grått trist och kallt ute.

Sjukhusbesöket idag gick bra.

Det är ju tur att de märker sina kläder så man vet var man är :-)

Efteråt blev det en STOR munk till den tappra dottern!

Lilleman sover och dottern väntar på kompisarna och måndagsfika med nybakat. En tradition i kompisgänget och sedan blir det gymnastik för hela slanten ikväll. Som sagt nu är hösten och alla aktiviteter i full gång.

Ett avslut

Imorgon är det dags för mig att följa med dottern till sjukhuset för tredje och förhoppningsvis sista magnetkamera undersökningen. Ni som känner mig vet att min dotter under det senaste året har varit under utredning efter att en förändring i hjärnan hittades. Som tur är visade det sig vara något ofarligt men för att vara på den säkra sidan valde man att följa upp det man sett genom tre MR-undersökningar. I morgon blir det förhoppningsvis den sista för alltid. Men det känns tungt att se sin lilla dotter spänna fast så att man inte kan röra sig för att sedan köras in i kameran och ligga där under en lång stund...Sedan blir det en lång väntan tills mitten av oktober innan återbesök och besked. Men det känns mycket lättare nu än första och andra gången för de två tidigare undersökningarna har inte visat något konstig så hoppet att det ser lika dant ut nu är stort men samtidigt finns alltid oron där...Min älskade lilla gumma så mycket hon fått vara med om i livet. Men nu ska vi förhoppningsvis avsluta detta och sätta punkt.

Det bästa i livet!

Härliga helg! Nu är du här. lever för dagarna tillsammans med mina finaste. Att få vara med dem hela dagarna utan att behöva skiljas åt för att gå mot olika håll det är livet. Har haft en härlig dag med bland annat fika i skogen. Poolen har plockats in och baksidan är nu förberedd för höst. Dagen har varit ljuvlig och nu ikväll var det 21 grader varmt. Knappt att man kan tro det är sant. Mitten av september och sommar värme. Finare och varmare nu än vad det var på hela förra sommaren. Men visst är det underbart ser gärna mer av detta!

Kärleksfunderingar

Såg en film i fredagskväll. En film om ung kärlek. Kan inte annat än känna en viss avundsjuka . Tänk att få uppleva den där himlastormande kärleken, den som gjorde en alldeles galen och vimmelkantig.  Att längta så mycket att man knappt kan hålla fingrarna från varandra när man ses. Att inte kunna tänka på något annat än den andre.... För nog är det så att den där första förälskelsen är fantastisk härlig men så småningom om övergående.  Förälskelsen övergår i något djupare. Enligt de flesta svenskar så tror de på evig kärlek men ändå slutar väldigt många äktenskap med skilsmässa. Väldigt många börjar om på nytt- blir så där otroligt förälskade och larvigt kära- men sedan  då ? Även den känslan kommer att försvinna och allt blir lite slentrian och vänskapligt igen... vad gör de då, träffar en ny för tredje, fjärde och  sen kanske för femte gången?   Jag skulle också vilja känna det där pirret  av spänning och nyförälskelse i magen, men känslan kommer ju inte att finnas där för evigt. Kärleken finns där men i en mer djup och vuxen form sedan är det upp till en själv att vårda den och hålla liv i den.

Vad tror ni, är kärleken evig eller är det så att föremålen för den behöver växla?

...och för er som undrar och funderar...Nej jag funderar inte på att bli en singel mamma jag bara funderar lite så här på kvällskvisten...Jag älskar min man och det vi har tillsammans. Fast visst retar jag mig på honom emellanåt men han är ändå min stöttepelare och bästa vän här i livet !

Dagens inköp...

...härligt te till kommande höstkvällar. Två olika sorter som doftade gudomligt. Bara att lämna latte-lasten och övergå till tedrickandet nu igen då. Herregud vad kaffe och latte och sköljt ner på sista tiden....Men nu ska ordningen återställas ;-)

Inköpet gjordes på en liten marknad några mil bort. Två marknader två lördagar i rad gör mig "marknadsmätt". Nu kan jag gott vänta ett år igen. Mängder av folk i sensommarvärmen och trångt så in i vassen!

Har kört en lite sundare livsstil nu ett par veckor. Känns väldigt bra att bli av med extra kilona som fastnat efter allt fikande i sommar. Tog en lång härlig promenad i dag på förmiddagen och det måste jag fortsätta med. Enkelt skönt och givande. Tänk att det ska vara så svårt att komma iväg. Men det är bara att inse att man inte har så mycket egentid som heltidsarbetande trebarnsmor med en make som jobbar oregelbundet. 

Drömmer ibland mig bort i framtiden då man har tid för sig själv och kan göra lite som man vill. Tänk att boka en sista minuten resa och dra i väg en vecka eller bara gå på stan helt ensam bara för att man kan? Härligt men just nu är jag nöjd med mitt liv och min fina familj. Jag vill ge dem all tid jag bara kan för tiden går fort och snart kommer inte ens lilleman att prioritera att vara med sin mamma men just nu njuter jag av att vara det bästa han vet!

Godnatt på er!

Helt slut

Två mycket intensiva dagar är nu till ända. Känner mig fullkomligt slut på alla sätt. Nu ska jag landa i soffan med surfplattan i knät och sedan ska jag försöka se en film. Frågan är väl bara hur länge jag orkar?

Trevlig fredagkväll på er vänner!

Alldeles alldeles ensam...

...här hemma, Familjen har passat på att resa iväg när de är lediga. Studiedag = ledighet men inte för den här mamman då jobbas det och hjärnan går på högvarv längre än vanligt. Härliga  givande diskussioner som förhoppningsvis leder till lite nedskrivet också!

Passade på att ta ett varv på köpcentrumet idag. Kom hem med höstskor, mössa och nytt ofodrat regnställ till sonen ( köpte nyss ett didriksson fodrat #dyrt som bara den# men det är ju för varmt ännu och det sonen har nu sitter som ett korvskinn, så bara att öppna plånboken igen....) och en tröja till dottern så även om  de inte är här är det dem man har i tankarna. Tittade lite åt mig själv men fy så trista färger det är nu när hösten kommer. Gillar inte det murriga och mörka  - jag vill ha färg och glädje!

Sitter här med latten på bordet -bloggar och tittar på " De dejtbara" ...vet inte vad jag ska tycka om det faktiskt...Vad tycker ni?

Veckovild och en sanning!

Hummm.... min hjärna har stått på onsdag hela dagen. Flera gånger har jag kört på onsdag. Att man kan lura sig själv så. Blir ofta så här när man vet att "veckan är kort "tycker jag. Bara att inse att onsdag är imorgon så det är en dag till att jobba innan två studiedagar fyllda av utveckling infinner sig.

Gillar dagar då man får tid att diskutera och komma fram till hur man ska jobba för att uppnå målen man har. Tyvärr är det alldeles för lite av denna vara i förskolan. Planeringstiden är knapp- har du en timma i veckan och dessutom lyckas ta ut den får du vara glad. Sätt detta i relation till att kraven i styrdokumenten och lagarna är många....

I förskolan gör vi inte saker "för saken skull" utan allt har ett syfte och ett mål och det vi gör ska ha en tydlig koppling till läroplanen. Detta är det många som inte förstår. Verkar ju som ett enkelt jobb som vem som helst kan ha- "passa lite barn och leka hela dagarna"- nej vänner så är det inte riktigt. Massor av barn, lite personal, stora krav och lite tid - det är sanningen. Barn som kommer när förskolan öppnar och går när den stänger, barn som aldrig är eller får vara sjuka, barn som alltid är på förskolan 5 dagar i veckan 52 dagar om året, barn utan ledighet/semester. Pedagoger som ska täcka upp långa och många timmar och dessutom året runt. När andra planerar vad de ska göra under semester veckorna har vi i förskolan inte ens fått klar tecken när vi kan vara lediga eller om vi ens kan få den ledighet vi önskat.  Förskolan har nått en gräns och förskolorna är sällan anpassade till det barnantal och tryck som idag råder. Ändå älskar jag mitt jobb precis som det är. Att mötas av en massa härliga ungar som skriker ett namn när man kommer och som sedan kastar sig i ens armar av glädje- det medför att man inte kan bli annat än glad!  Att själv styra över sin dag och att hela tiden lyssna in barnens behov och intressen kräver en stor flexibilitet, inte en dag blir den andra lik och det du planerat att göra kanske får läggas åt sidan till en annan stund men oftast blir dagarna  bättre än man kan tänka sig. Mycket skulle kunna bli bättre och mycket skulle behöva förändras och det hymlar jag inte med.

Välkommen hösten!

Hann inte mer än bli september i kalendern förrän det kända höstvädret gjorde entré. Regn till och från hela dagen, kladdigt blött och skitigt. Men härligt på samma gång. Äntligen kan vi tända ljus och krypa upp under filten i soffan och bara va - och det med full rätt. Hösten. Jo ,jag gillar den. Fina klara dagar med vackra färger och hög luft. Blir inte mer än så idag.


Det är ju för sjutton mörkt ute klockan åtta! Höst it is!

Dags att återvända då!

Hallå!
Några gamla  trotjänare verkar ju finnas kvar och för er skull så slår jag upp portarna till min smått galna värld.

Många månader har passerat sedan jag på allvar var riktigt aktiv här. Allt började väl med att min mammaledighet tig slut och ångesten över att lämna den lilla sonen till förskolan gjorde entré. För att underlätta allt och utveckla mig själv så bytte jag lagom till omstarten jobb. Detta resulterade till en stor förändring som jag inte räknat med. Jag förlorade mina fina arbetskamrater som innan varit som en familj för mig. Jag fick börja om på nytt och de nya arbetskamraterna hade svårt att acceptera mig då det var så att jag kom in i arbetslaget som arbetslagsledare. En tjänst som flera av dem tyckte att de borde fått. Har förstått detta i efterhand, att jag som ny kom in och skulle styr över dem var inte populärt och inte heller lätt. En eller flera informella ledare fanns och det blev så svårt att leda. Dessutom var en av de nya kollegorna missnöjd med det mest och gjorde det hela tiden svårt för oss andra och inte minst för mig. Att dessutom förlora min fina gamla chef som kände mig och visade min insats uppskattning var svårt. Den nya ledningen var inte alls det jag var van vid och jag kände mig  nu inte längre uppskattad och inte heller välkommen. Detta resulterade i en vinter fylld till bredden av känslor. Vintern över gick i vår och sedan i sommar och det hela blev inte bättre bara sämre och sämre. Funderade varje dag på vad jag skulle göra åt situationen. Stanna-lämna återvända? Den ena motgången avtog den andra och inte en dag visste jag hur jag skulle jobba då kollegorna var sjuka hela tiden. Öppningar och stängningar avlöste varandra och jag kände mig mer och mer utarbetad och ingen respons från ledningen.  Arbetsklimatet och arbetsron rann bort bit för bit, dag för dag.  Hem situationen blev också påverkad då jag kände mig ledsen och neråt hela tiden . Min kära make orkade knappt lyssna  på mig när jag kom hem från jobbet...Under våren ljusnade det hela lite i och med en ny kollega som sedan tyvärr slutade lagom till sommaren. Innan semestern mådde jag som sämst och jag tror att jag var millimeter från den berömda och omtalade väggen...

Jag började semestern med att söka nytt jobb och gå på intervju.  Jag fick jobbet och plötsligt var jag uppskattad och någon såg min kompetens! Tyvärr satte min nuvarande chef stop för detta jobbyte då hon inte beviljade tjänstledighet till den tjänst jag fått. Det var till en början ett vikariat som med all säkerhet skulle omvandlas till en fast tjänst efter jul.  Allt kändes hopplöst. Men semestern gjorde mig ändå gott. Fyra veckors ledighet gjorde att jag bestämde mig för att detta var ohållbart. Jag började jobba igen med inställningen att jag skulle bort mot något nytt så fort som möjligt. Men så hände något som förändrade hela situationen. Nästan alla kollegor i arbetslaget byttes ut och en ny biträdande chef tillsattes. Helt plötsligt växte min chef i mina ögon. Hon blev med empatisk och förstående -ögonen öppnades och det tror jag berodde på den nya biträdande som tog över lite av uppgifterna. Plötsligt kändes en stor skillnad och min arbetsglädje återvände över en natt!

Nu har några veckor på nya terminen gått och det känns riktigt bra. Åtta månades kamp är över och äntligen känner jag att det är kul att gå till jobbet igen-precis som det ska vara!

Så nu känner jag mig redo att ta mig an utmaningen att blogga igen!

Hallå! Finns någon kvar?

Länge sedan jag skrev något här. Har funderat på detta att ta upp bloggandet igen. Men finns någon kvar som vill läsa? Kan ju vara kul att ha några följare som kan ge en en liten pepp på ena eller andra sättet då och då.

Finns ni här så återvänder jag efter helgen!

Så länge sedan och mycket har hänt men jag brottas fortfarande med en massa känslor efter mitt jobbyte...vet inte vad jag gjort faktiskt. Känner inte längre någon uppskattning från ledningen men dock desto mer från barnen. Hade en fantastiskt chef förut och jag saknar vår relation som bara den. Vi kände varan till skillnad från nu. Jag jobbar under någon som faktiskt inte har en aning gom hur jag är och fungerar. Otäckt faktiskt.  Hur man kan stå som ytterst ansvarig utan att ha en blekaste aning om vad "de på golvet" gör. Detta och att hela tiden bli missförstådd och feltolkad gör mig ont. Velar ständigt kring hur jag ska göra stanna kvar och kämpa eller gå tillbaka eller satsa på något nytt?

Månaderna de går och går efter varandra...

...jo då jag lever. Inte ett livstecken här på väldigt länge. Men jag har det bra! Lilleman är inskolad på förskolan och vi är tillbaka till vardags livet. Det fungerar men det är ett pyssel kan jag lova. Dagarna är fulla till bristningsgränsen. Jag harvar vidare på jobbet och ibland vet jag varken ut eller in men det går i alla fall framåt även om jag fortfarande är väldigt tveksam till att jag gjorde rätt val. Vet i alla fall att jag älskar närheten till jobbet mer än något annat. Känns tryggt att vara nära mina finaste i fall något skulle hända dem. Stora tjejen har ju inget fritids att gå till längre. Får väl se hur lång tid det tar innan jag uppdaterar nästa gång.

Idag har vi handlar. Gud vilken tid det tar!

Mat i massor och så ett fodrat galonset till lilleman. 

Förskolan på måndag. Grabben måste ju vara utrustad.

Nu ska maken och jag se på film och ha det mysigt. Lite gott att äta för snart är det stop. Sunda livet börjar på måndag. 

På återseende!

Nytt år!

2013

Nytt år med en massa nya förhoppningar och utmaningar.

Nu ska jag hitta tillbaka till blogglusten och till motivationen.

Skulle ju börja mitt nya sunda liv på nyårsdagen, i vanlig ordning.

Men det nya sunda friska kräver ju en storhandlling av allt sunt, och det orkar jag inte med mina sista lediga dagar så det nya sunda börjar 7/1 liksom skola, jobb och vardag!

Lilleman ska in i förskolans värld och under inskolningen blir han 18 månader och jag mår verkligen dåligt inför detta. Hade så gärna haft honom hemma i alla fall till 2 årsdagen...

Hoppas verkligen att det kommer att gå bra för mammas lilla gosse. Jag kommer att vara med de två första dagarna av inskolningen och sedan lämnar jag ansvaret åt min fina man.

Mycket har hänt sedan jag sist skrev här.

Jag fick en fiskkniv i julklapp av min arbetsgivare och min man fick en uppsägning 4 dagar innan julafton. 

Snällt va? 

Inte så farligt som det låter. I färdtjänsten är det inte så ovanligt att man byter arbetsgivare lite då och då av olika orsaker och denna gång var det en konkurs som låg bakom. så maken hoppar direkt in till en annan arbetsgivare. Men detta är ännu ett orosmoln då det gäller sonens förskolestart. Vi vet inte  hur makens schema kommer att se ut eller när han får det. då både han och jag jobbar obekvämt så är det alltid ett pyssel.

Har haft ledigt i 12 dagar nu. Ska jobba två och sedan ledigt i fyra igen.

Känns fortfarande lite tungt att gå till jobbet, saknar mitt gamla men vill verkligen ge detta en chans. Att imorgon och på fredag gå till ytterligare ett bytt ställe eftersom mitt är stängt känns jätte trist men vad gör man inte för att få två dagar med lilleman på hans nya fsk.

Om jag ska se tillbaka på året som gått så har det varit mestadels bra, men hösten var tung och ångestfull och full av svåra beslut då det gällde jobb. Trodde jag fattade bra beslut men så här i efterhand borde jag nog stannat där jag hamna först. Jag trodde i min enfald att alla ställen med samma uppdragsgivare fungerade lika men ack så fel. 

Detta nya år är fullt av möjligheter och jag har gott mod!

Häng gärna med mig så får vi se vad som händer!