Att njuta av egentid...

...otoligt värdefullt! Känns verkligen lyxigt att kunna sova så länge man vill, ta en lång dusch i varmt härligt vatten, äta en lång frukost utan att behöva resa på sig om man inte vill, att bara rå om sig själv. Jag älskar min familj över allt annat, misstro inte det, men ibland känns det bra att bara få ta dagen som den kommer utan att ha en massa krav på att serva andra. Samtidigt finns saknaden där och rastlösheten över att inte längre vara behövd av andra. Men detta kan man lära sig att leva med en helg då och då. Ett trevligt litet lugnt avbrott i vardagen. Ett tillfälle att andas och bara vara Sandra. Inte mamma Sandra eller fru Sandra eller fröken Sandra...

Idag blev det spårvagnen ut till Haga där vi gick på en liten julmarknad. Sedan började det obligatoriska sökandet efter ett cafe med otroligt åtråvärda sittplatser. Försökte på kanske 5 olika ställen innan vi gav upp och åkte hem och fika istället. Fattar inte hur det kan vara så otroligt fullt överallt. Men det är ju så det fungerar i storstäderna, man fikar med vänner och man sitter länge, speciellt när det är helg.

Nu väntar lite vila innan vi ska ut och äta libanesiskt. Bäst att passa på att njuta av egentiden medan den varar!

Bloggar från Göteborg!

Blev inget mer inlägg i tisdags då jag lovade er det...

Men nu är det dags att uppdatera er lite. Veckan har hittills innehållit en massa spännande på flera olika sätt :-)

Onsdag-torsdag tillbringade jag på badhotellet i Tranås. Var där på konferans med ett gäng härliga arbetslagsledare. Vi diskuterade utvecklingsfrågor och hade en effektiv tid tillsammans. MEN vad man äter när man konfererar...Känner lite abstinens nu när man är hemma :-)

Kom hem för att packa om väskan och sova lite innan jag återigen satt mig på tåget i morse klockan 6.05 då min resa till Göteborg startade. Var så glad då alt rullade på enligt planen. 30min innan vi var framme ringde jag maken hemma och mamma som skulle möta upp mig i Göteborg. Precis när jag avslutar samtalet stannar tåget precis innan Alingsås. Vi väntar. Och väntar oc väntar, 2 långa timmar senare anländer vi till Göteborg. Men men man får väl se det positivt resan blir ju gratis...

Väl framme köper jag ett 3 dagars kort till spårvagnen och åker hem till brorsan, sedan beger jag mig tillsammans med mamma till Nordstan. Lite shopping, mat och så en underbar chailatte senare möter vi upp brorsan och efter en stund tar vi spårvagnen hem och just nu sitter jag och bloggar. Kvällen kommer fortsättningsvis att innehålla lite mera mat och sedan blir det bio. Herregud har inte varit på bio sedan jag var här senast (April). Bio är något jag aldrig unnar mig hemma. Men nu så! Fint ska det va så det blir till och med premiär! Svinlängorna ; av Pernilla August. Ja, jag vet...Har hört att det är en väldigt deprimerande film men mamma och bror min har valt så vad gör man?

Oj då, idag blev detta verkligen dagbok!!!

Vad gör i då, en dag som denna?

litet men ändå ett inlägg...

Ja detta blir mitt allr första inlägg skrivit före jobbet, ett morgoninlägg! Hann inte alls med bloggen igår då dagen rullade på 180 och dessutom var det personalmöte på kvällen så vad gör man inte för er så här på morgonkvisten? Inte klokt vad duktig jag är eller hur? Har jag tid med detta? Nej, egentligen inte. Men barnen ser på julkalendern varje morgon när de äter frukost och då använder vi min dator för den riktiga sändningen på tv på morgonen är 7.15 och då lämnar vi hemmet. Det innebär att de precis missar visningen på fritids också och då startar snälla mamman igång datorn så klart! Vad tycker ni om "Hotell gyllene orren"? väldigt simpel historia men samtidigt lite kul, mina barn skrattar som bara den. Nu ska jag bege mig till jobbet mår fortfarande så där, känner mig smått illamående från och till och magen är helt ur balans. Hoppas det inte blir värre för nu väntar intensiva dagar! Mer om detta ikvällens ordinarie inlägg!

Andra advent!

Ni har väl inte glömt att tända det andra ljuset?

Tänk nu är vi ännu lite närmare jul!

I går och idag har vi julbakat! Det har blivit Lusse bullar, pepparkakor och pepparkaksmuffins.

Stoasyster har tillbringat mestandels av helgen hos en kompis. Gick iväg i går vid 10 och kom hem idag vid 11.Som tur är hann hon hem till det stora pepparkaksbaket, hon hade tränat lite igår kväll hos kompisen ,så det gick finfint!

Tur att jag hade dotter nr 2 hemma så jag hade lite hjälp med allt styr igår !

Innan pepparkaksbaket hann vi med en tur i backen sedan begav vi oss iväg för att få båda döttrarnas hår klippt!

Imorgon börjar en välfylld vecka ska knappt vara hemma alls!

Mycket på programmet kommer medföra mindre uppdateringar här tyvärr...

Ha en trevlig 2:advent!

Slapp härlig lördag

...med inte allt för mycket på dagordningen. Passar mig utmärkt just nu.

Kanske lite lusse-och pepparkaksbak, när båda barnen är hemma igen?

Lite lycka och framgång i familjen, Tindra flyttar imorgon till ett nytt hem, min älskling får en till chans i livet. Kommer dock att finnas Långt ifrån oss men bara 2 mil från min mamma, så ett och annat besök kan det bli....

Otroligt trött och orkeslös idag, blir nog inte en dag i 180 direkt, funderar på att landa bredvid yngsta dottern i soffan efter att jag avslutar det här.

På återseende när krafterna infinner sig!

Ser ett ljus...

...kanske kanske har en dörr öppnats...Håller verkligen tummarna nu, en ny chans o ch kanske en möjlighet att kunna träffas igen...Återkommer imorgon är alldeles för trött ikväll, huvudet är tungt och halsen känns inte bra, sedan mår jag från och till ävrn illa...Vinterkräkan...ja kanske någon form av den har mått lite illa från och till ett par dag men så länge det inte blir mer än så får man vara nöjd!

Med tårar...

...dagen som jag fasat för har kommit. Har just fått ett besked som fick tårarna att rinna. De rör älskade Tindra. Sedan allt hände har hon ju bott hos svärfar men nu ska han iväg på semester om 1 vecka . Han har under denne tid tagit hand om Tindris fast han egentligen pga sitt jobb inte haft möjlighet. Men han har pusslat och fått hjälp.

Hela tiden har tanken varit att en annan släkting skulle ta henne eftersom han har en hund som just nu lever på lånad tid. Jag har hela tiden, genom alla diskussioner hävdat att det skulle bli ett väldigt jobbit och tungt och förmodligen omöjligt beslut att ta. Att avsluta någons liv för att rädda någon annan. Jätte svårt beslut även om det kanske vore det bästa för alla parter. Den gamla hunden skulle få en värdig avslutning, den yngre hunden får en ny chans och mannen i fråga slipper känna sig ensam genom att an får en ny kär vän att ta hand om. Låter enkelt, men som sagt jag har hela tiden tänkt att det handlar om för mycket känslor och det är otroligt svårt att ta ett sådant beslut. Som att bara byta ut någon. Nej, jag förstår precis.

Idag kom i alla fall beskedet. Min Tindra får inte ett nytt hem. Om en vecka har hon ingenstans att ta vägen. ingen är villig att ta emot henne, Min fina älskade, varför skulle det bli så här? Det som väntar är hur det än blir slutet på vår relation. Om någon tar hand om henne så kommer vi inte att träffas med för den personen känner vi inte. Öppnar ingen sitt hem så finns det bara en sak att göra och det vill jag inte ens tänka på. Trots allt som hänt så kan jag inte annat än känna att hon är världens finaste och hon förtjänar en chans....

Innom ettt par dagar måste vi iallafall ta avsked en gång för alla. Hur ska jag kunna försklara det för äldsta dottern som lever för de stunder de traffas?! Just nu känns allt väldigt orättvist och otroligt tungt, orkar verkligen inte mer av detta...