Tillsist något att blogga om!

Snart har en hel vecka gått sen jag bloggade sist. Har liksom inget intressant att blogga om, är bara allmänt höst/vinter trött...

Men snart är det helg och det glädjer! Dock inte tanken på att jobba sent imorogn eller sent och sent men i min värld är 17.15 sent en fredag. Kommer längta hem till det kommmande fredagsmyset som imorgon kommer att bestå av räkor. Mmmmm.......

Idag fick jag helt plötsligt lite helt otippad egentid iform av tre timmar utan barn. Båda barnen följde med kopisar hem och jag slutatde tidigt !!!! Gick en timma i köpcentrat innan jag åkte hem och hade lite mysigt fika i soffan framför datorn. Inte alls fel faktiskt. Nu är båda barnen hemma och det är snart dags för mat.

Veckan som gått har bestått av arbete, funderingar och föräldramöte.. Mina funderingar handlar om min jobbsituation. vet inte riktigt vad jag vill. Älskar mitt jobb och mina arbetskamrater och villite förallt i världen förlora dem men jag vill samtidigt utvecklas och få prova något nytt. Vill liksom få lite nyinspiration och lite ny luft under vingarna. Men samtidigt skrämmer det mig. Jag har ju det jättebra så varför leta nytt? Varför skulle gräset vara grönare på andra sidan? Samtidigt måste man utmana sig själv för att utvecklas?! Oj, detta blev längre och djupare än jag trott, bäst att sätta punkt här. Men nu vet ni vad som upptar min tid och mina tankar. I alla fall en del av dem...

Nu kom jag plötsligt på något att blogga om (efter lite flummande först....) Har ju som ni vet två döttrar en som är 6½ och en som är 8. Detta handlar om min 8åring. De senaste veckorna har hon inte alls haft något intresse i att gå till skolan. Hon gråter och är ledsen vid lämning och har näst intill en fixering kvällen innan iform av frågor kring nästa dags hemgångstid. Kompisarna möter alltid upp henne på fritids men ändå vill hon inte att jag ska gå. Ser helt förstörd ut och börjar gråta. Detta svider i mamma hjärtat kan jag lova. Är det fler där ute solm har detta problem? Har verkligen frågat henne vad detta handlar om men får inget svar förutom ; jag vill inte att du ska gå och jag vill inte stanna länge.

Våndas verkligen över att lämna henne imorgon när hon inte ska hämtas förän 17.30...Livet är inte alltid så enkelt, önskar verkligen att jag kunde lämna och hämta mina barn när skolan börjar/slutar men detta är ju tyvärr inte möjligt. Hoppas verkligen att detta ska vända snart. Hon har ju haft ett otroligt tufft år med två frakturer så i in värld finns tanken att allt detta faktiskt kommer ifatt henne nu. Hon har ju varit så tapper och inte klagat en gång. Men kanske är detta en reaktion på allt, eller?

Tillsist; Förlåt för att jag varit en dålig bloggare och en ännu sämre på att kommentera den sista tiden, men nu ska det bli ändring på det!