Dags att sammanfatta året som gått...

Ja, det har varit ett händelserikt år på alla plan, år mycket har hänt och som i allasliv har även mitt varit fyllt av både positiva och negativa saker. När jag ser tillbaka på året måste jag nog i alla fall säga att det varit fyllt av saker som tyvärr mestnadels kanske varit jobbiga och svåra. Det har inte varit det mest lyckosamma året jag upplevt i alla fall. Många stunder har varit fulla av funderingar och svåra ställningstaganden och så här i efterhand kan jag säga att det är tur att vi tagit oss igenom detta år utan att bli mer påverkade. Jag har genom att ta ett steg tillbaka. En hel helgs vila och så var jag på banan igen. Har verkligen försökt att förändra mitt liv till det bättre på flera olika sätt. Har dock kommit fram till att jag trots allt har det bästa liv man kan ha. Det är bara att inse att det är så här att vara mamma, hustru, arbetskamrat, dotter, syster, dvs att vara vuxen. Livet blir det man gör det till. Man måste helt enkelt lära sig att prioretera det som är viktigt!

Ska man sammanfatta året då?

Det nya året firades in med pompa och ståt i Örebro tillsammans med en massa härliga vänner från hela världen. Jag började åter igen om med det sunda livet. Hängde självklart på Cornelias Rivstart 2010. Beställde två nya Gi-böcker för att komma på banan igen.Kämpade hårt för att leva utan kolhydrater igen! Resultatet blev väl inget vidare trots tappert kämpande. Barnen och jag hade flera "tjejdagar" tillsammans och tillbringade många härliga stunder i pulkabacken. Feburari kom och det var fortfarande lika kallt och vintrigt, hur länge skulle denna vinter pågå var frågan alla ställde sig? Mitt Gi tänk togs till en högre nivå än tidigare. Nu skulle kilona från julen bort. Barnen och jag hade fler roliga upplevelser tillsammans och gick bland annat på musikföreställning med Anki och Pytte. Marsmånad gick i renoveringenstecken och storasyster fick det fint i sitt rum, hon hade tröttnat på rosa och skulle nu ha svart! Lillasyster fyllde 6 år och jag konstaterade att jag inte hade några småbarn längre. I slutet av månaden hände det, snön försvann och våren började komma, vi tog med oss fika och besökte de större kommunala lekplatserna. I April firade vi påsken genom att leta påskägg ute i vårsolen, vi köpte ny cykel till storasyster och lilla syster var super glad över att få ärva den gamla. Sedan började storasysters olyckor... Allt startade med en ganska illa bruten högerarm efter ett besök hos kusinerna i Örebro. Flera omgipsningar väntade och jag fick för första gången vara hemma och vabba längre än en dag. Härliga Maj firades in i Linköping , kallt som alltid men våren var i alla fall här. Var i stugan på den årliga vårstädar dagen med hela släkten. Alla krattade och dona. Döttrarna hoppade på studsmattan som aldrig förr. En gipsad arm stoppar oss inte. Storasysters gips försvann efter 6 långa veckor och det efterlängtade badet i badkaret blev långt! Så kom sommaren i Juni var vi på skolavslutning och sedan följde några nya olyckor efter varandra, storasyster ramlade ute och fick en sten djupt in i knät vilket ledde till en liten operation med pincetten på toaletten, lillasyster ramlade på förskolan och skrapa båda knäna illa samt fick hjärnskakning och två lösa framtänder. Tindra opererades för juvertumör. Men emellan allt elände hann vi ta premiärdoppet, och prinsessan Viktoria fick sin Daniel.Det vackra vädret kom för att stanna och Juli inleddes med att maken och svärfar firades sedan följde en vecka då jag och barnen hade semester själva. Vi badade, solade och njöt av livet! Maken fick också ledigt och vi hade fyra underbara veckor tillsammans, då vi var i syugan, åkte till Göteborg och tältade på Öland. Sedan kom Augusti och vardagen ikapp oss.Men först stannade döttrarna en extra vecka hos morfar i Oskarshamn. Flerar roliga dagar följde och de besökte bland annat simhallen och tvättade håret med solkräm:-)Så började skolan, lillasyster började förskoleklass och storasyster i 2:an. Rehabliteringstiden efter armfrakturen var klar och storasyster fick tillåtelse att delta på gymnastiken igen. Hon hann vara med en gång innan vi fick ett samtal från skolan en tidig förmiddag. Hon hade ramlat och fått ont i benet. Men de försäkrade att det inte handlade om en fraktur. Oj så fel de hade. Fraktur nr 2 för året var ett faktum. Detta händer inte var första tanken och ingen trodder vi berätta. Men jo, nu fick rullstolen flytta hem till oss. Vi fick erfara en massa nya saker och vi fick en större insikt i att vår värld inte alls är så handikappsanpassad som man kunde önska. Hösten kom och det blev september och vips så var olyckan framme igen. Denna gång var det lillasyster som blev drabbad. Vår egen älskade Tindra bet henne utan att någon egentligen kunde redogöra över varför. Detta resulterade i en akutoperation och flera stygn. Tindra flyttade i från oss samma kväll och storasyster grät av saknad i flea veckor. Vi gick på höstpromenad och plockade höstlöv med våra skadade små barn. En i rullstol och en med styhn och tejp i ansiktet. Kan väl säga att många tittade och undrade vad vi varit med om. I Oktober hade det mesta läkt och efter 7 vekor slapp storasyster gipset. Vi hälsar på Tindra för att lätta storasysters sorg. Lillasyster träffar henne men tar inte på henne. En stor rädsla för hundar utvecklar sig sakta men säkert. Efter två vekor provade dottern att gå utan rullstol med hjälp av krykor på skolgården och då trampar hon i en gropp och stukar foten illa på det redan brutna benet. Nytt akut besök och sedan två veckors inte stödja på foten. Sedan fyller storasyster 8år. I November får vi vid sista återbesöket veta att hennes ledband är så utdragna och skadade som de bara kan vara hon kommer att få leva med en svullen fot resten av sitt liv, och det finns en stor risk för att de kommer att gå av vid ansträgning i framtiden. Familjen försöker glömma alla olyckor och tar därför en resa med Vikingline. Ett underbart avbrott i vardagen. För en liten stund tänker ingen på allt som hänt. Alla mår ganska dålig nu på grund av allt som hänt. Det mesta börjar komma i fatt hela familjen och alla är väldigt känsliga. Tre av fyra våndas över vad som ska hända med Tindra. Jag hinner fylla år mitt i allt och tillbringar en underbar helg tillsammans med maken i Stockholm. Dessutom söker jag ett nytt jobb som jag får men tackar nej till. Bestämmer mig för att jag har det bra. Advent och december gör entre och den välbekanta julstressen infinner sig. Tindra får i sista stund ett nytt hem då svärföräldrarna reser i väg på semeter och inte längre kan ha henne inneboende. Vårt hjärta känns inte längre lika tungt vi vet att hon kommer få det bra och att detta blir bäst. Dagarna innan jul drabbas svärfar av en stroke när han kommer fram till Brasilien för att ha semester. Detta gör att veckan innan jul inte blir som vi tänkt utan återigen handlar det om att överleva. Julklappar, gran som kläs, matinköp och så julafton firas i vårt hem och alla är glada över vår vita fina jul och nu väntar bara årets sista dag Nyårsafton som ska firas här hemma i kväll med trerätters och en massa gott!

Under kommande år ska jag leva ett sunt liv utan att "banta", tänka mer på mig själv och mitt eget välbefinnande, jag ska mer på hur jag är mot andra i min närhet, livet är för kort för att göra misstag. Jag ska äta saker jag vill med gott samvete, jag ska tillåta mig mer av det goda i livet och framför allt ska jag på det hela stora bli en bättre (med) männinska! Jag hoppas på ett år innehållandes mindre olyckor än tidigare år. Jag är övertygad om att detta år kommer innehålla en massa spännande saker som kommer att förändra mig på flera olika plan!

Gott nytt år till er alla från mig !!!