lördag 2 juli 2011

En liten hårboll kan betyda sådan lycka!



För snart 10 månader sedan hände ju det ofattbara i vår familj. Vår älskade Tindra bet lillasysyster. Detta resulterade i en svår tid som innebar en massa tårar. Hela familjen mådde väldigt dåligt under flera månader. Allra värst var det för döttrarna förstås. Lillasyster utvecklade i och med händelsen en stor rädsla för alla djur. Hon frågor om djuren kan bitas. Hon har även väldigt svårt för att se/höra om andra som av olika anledningar mår dåligt eller är skadade. En sorglig låt på radion kan räcka för att hon ska bli jätte ledsen. Alla känslor från kvällen då allt hände kommer över henne och hon blir otröstlig. Under månaderna som paserat har vi försökt att komma över den värsta djur rädslan Storsyster förlorade denna kväll sin allra bästa vän och trygghet i livet. Hon har sedan det hände utvecklat en otrygghet och hon är inte alls samma tjej som hon var innan. Hon önskar inget hellre på jorden än att Tindra ska komma tillbaka till oss. Hon är en otrolig djurvän som hälsar på alla djur hon träffar. Hon har bearbetat sin sorg genom sina olika skolarbeten under årets gång. I alla berättelser och uppgifter finns hundar med. I hennes skrivbordslådor finns bilder, brev och liknande till Tindra. Hon gråter fortfarande ofta av saknad.

Under de senaste två dagarna har vi haft min pappa på besök. Han hade med sig sin hund, Rasmus som är bror till vår Tindra. När vi besökt pappa under året som gått har Storsyster varit fullt sysselsatt med Rasmus medan lillasyster hållit sig på avstånd. Nu tog pappa med sig hunden till oss för första gången. Rasmus är en otroligt snäll Tindra. Detta medför att han är så snäll att han nästan blir fånig och rädd. Vet ni vad? För första gången så vågade sig lillasyster fram för att möta honom. Hon vågade sitta nära och hon var som vanligt fast han fanns här. Hon sa till och med att vi kan ta hand om honom här hos oss om morfar ska åka bort. Detta från att tidigare oroat sig flera dagar innan ett besök hos någon med hund.
En lycklig storasyster tillsammans med det finaste hon vet på jorden. Att få träffa morfars hund och ha honom hos sig laddade hennes batterier!
Lillasyster vågade sig riktigt nära ett stort steg i proceduren!

Tack pappa för trevliga dagar!!!

1 kommentar:

  1. Härligt att hon kände sig trygg med hunden. Vet hur det känns att vara hundrädd, fast det har blivit bättre på senare år. Kram!

    SvaraRadera