Så länge sedan och mycket har hänt men jag brottas fortfarande med en massa känslor efter mitt jobbyte...vet inte vad jag gjort faktiskt. Känner inte längre någon uppskattning från ledningen men dock desto mer från barnen. Hade en fantastiskt chef förut och jag saknar vår relation som bara den. Vi kände varan till skillnad från nu. Jag jobbar under någon som faktiskt inte har en aning gom hur jag är och fungerar. Otäckt faktiskt.  Hur man kan stå som ytterst ansvarig utan att ha en blekaste aning om vad "de på golvet" gör. Detta och att hela tiden bli missförstådd och feltolkad gör mig ont. Velar ständigt kring hur jag ska göra stanna kvar och kämpa eller gå tillbaka eller satsa på något nytt?

Månaderna de går och går efter varandra...

...jo då jag lever. Inte ett livstecken här på väldigt länge. Men jag har det bra! Lilleman är inskolad på förskolan och vi är tillbaka till vardags livet. Det fungerar men det är ett pyssel kan jag lova. Dagarna är fulla till bristningsgränsen. Jag harvar vidare på jobbet och ibland vet jag varken ut eller in men det går i alla fall framåt även om jag fortfarande är väldigt tveksam till att jag gjorde rätt val. Vet i alla fall att jag älskar närheten till jobbet mer än något annat. Känns tryggt att vara nära mina finaste i fall något skulle hända dem. Stora tjejen har ju inget fritids att gå till längre. Får väl se hur lång tid det tar innan jag uppdaterar nästa gång.

Idag har vi handlar. Gud vilken tid det tar!

Mat i massor och så ett fodrat galonset till lilleman. 

Förskolan på måndag. Grabben måste ju vara utrustad.

Nu ska maken och jag se på film och ha det mysigt. Lite gott att äta för snart är det stop. Sunda livet börjar på måndag. 

På återseende!

Nytt år!

2013

Nytt år med en massa nya förhoppningar och utmaningar.

Nu ska jag hitta tillbaka till blogglusten och till motivationen.

Skulle ju börja mitt nya sunda liv på nyårsdagen, i vanlig ordning.

Men det nya sunda friska kräver ju en storhandlling av allt sunt, och det orkar jag inte med mina sista lediga dagar så det nya sunda börjar 7/1 liksom skola, jobb och vardag!

Lilleman ska in i förskolans värld och under inskolningen blir han 18 månader och jag mår verkligen dåligt inför detta. Hade så gärna haft honom hemma i alla fall till 2 årsdagen...

Hoppas verkligen att det kommer att gå bra för mammas lilla gosse. Jag kommer att vara med de två första dagarna av inskolningen och sedan lämnar jag ansvaret åt min fina man.

Mycket har hänt sedan jag sist skrev här.

Jag fick en fiskkniv i julklapp av min arbetsgivare och min man fick en uppsägning 4 dagar innan julafton. 

Snällt va? 

Inte så farligt som det låter. I färdtjänsten är det inte så ovanligt att man byter arbetsgivare lite då och då av olika orsaker och denna gång var det en konkurs som låg bakom. så maken hoppar direkt in till en annan arbetsgivare. Men detta är ännu ett orosmoln då det gäller sonens förskolestart. Vi vet inte  hur makens schema kommer att se ut eller när han får det. då både han och jag jobbar obekvämt så är det alltid ett pyssel.

Har haft ledigt i 12 dagar nu. Ska jobba två och sedan ledigt i fyra igen.

Känns fortfarande lite tungt att gå till jobbet, saknar mitt gamla men vill verkligen ge detta en chans. Att imorgon och på fredag gå till ytterligare ett bytt ställe eftersom mitt är stängt känns jätte trist men vad gör man inte för att få två dagar med lilleman på hans nya fsk.

Om jag ska se tillbaka på året som gått så har det varit mestadels bra, men hösten var tung och ångestfull och full av svåra beslut då det gällde jobb. Trodde jag fattade bra beslut men så här i efterhand borde jag nog stannat där jag hamna först. Jag trodde i min enfald att alla ställen med samma uppdragsgivare fungerade lika men ack så fel. 

Detta nya år är fullt av möjligheter och jag har gott mod!

Häng gärna med mig så får vi se vad som händer!

Vitt!

Bjuder på en bild av mitt hem i vinterskrud.

Nu är vintern är hos oss i Linköping och det med besked. Öppnade på jobbet idag, trodde i min enfald att jag kunde cykla, men efter en liten promenad med hunden på morgonkvisten så insåg jag nja kanske inte. Men jag tänkte i alla fall dra med mig cykeln så jag kunde cykla hem...orkade dra den ca 2 meter innan jag insåg att jag kommer få fullt upp att bara ta mig själv till jobbet. Det yrde snö från alla håll och snön hade på sina ställen blåst upp till stora drivor som nådde till knäna och kallt var det som bara den. Kom i alla fall fram till jobbet i tid, men oj så jobbigt det var. Inte en gata plogad (och de är fortfarande nu klockan 21 likadana). Helt otroligt vilket väder och vilket trafikkaos. Men fram på dagen slutade det i alla fall blåsa och då var det riktigt skönt och härligt juligt ute. Trots att jag redan varit ute min beskärda del så blev det ytterligare en timma ute tillsammans med finaste lilla killen. Underbart att få en extra dag med honom denna vecka, skulle egentligen jobbat sent men bytte och öppnade för en kollega som var sjuk och det var bra det för vi hade en fin och härlig eftermiddag tillsammans här hemma.

När det gäller jobbet så har jag velat klart nu och fattat mitt beslut, var erbjuden att komma tillbaka till mitt gamla ställe efter nyår men till sist fattade jag beslutet att ge detta en chans, det kommer  bli tufft och det kommer innebära en stor förändring och andra förutsättningar men jag hoppas att det blir bra, om inte så är det bara att söka nåt annat. Vet ju att det är förskollärarnas marknad nu, vi med lite erfarenhet är väldigt eftertraktade, känns ju bra att veta. Så nu kör vi!

Min dag

Jajamän så var man, som en gammal kollega idag påpekade- MEDELÅLDERS!!! 

Å ja,  han har dessutom rätt i att det var i går vi noja oss över att fylla 30 och nu vips så är man 35. Bara så ni vet så kommer jag hädanefter att fylla 25 varje år.

Har fått en massa hälsningar via sms, samtal och fb idag så nog har jag blivit ihågkommen alltid. Finaste familjen firade mig ordentligt när jag kom hem från jobbet. Med fin fika och tårta och allt. nu är det bara julen kvar och sedan ska jag sätta upp nya mål för jag ska inte vara både medelålders OCH överviktig....

En månad kvar tills han kommer...

Tänk vad tiden går!

Inte klokt.

I veckan som kommer blir jag trettiofem. Bara det. Advent är snart här och idag ska vi träffa tomten i stadens trägårdsförening. Några av oss i alla fall för en alternativt två av barnen, de yngsta har feber...

Hur går det för er är det dags att börja julförberedelserna?

Julstressen är på ingång....