Årets sista dag och en nystart!

Tänka sig hela 2013 har snart passerat och det utan att jag varit någon aktiv bloggare att tala om. Men nu vänner nu ska det bli ändring på det. Året som passerat har varit kantat av en massa förändringar i mitt liv som varit påfrestande. Det hela började ju med att jag började jobba i slutet av 2012 och sedan vet jag inte riktigt vad som hände. Tror att jag genomgick någon form av livskris där allt bara kändes otroligt tungt och jobbigt. Förutsättningarna var inte de bästa och jag blev gång på gång besviken. Halva 2013 han passera innan jag återigen kände igen mig själv och resterande halvår flög fram av bara farten. Men nu sitter  jag här redo för ett nytt år och med hopp om framtiden. Klart att detta kommer att bli ett fantastiskt år! Någon årskrönika kommer jag inte att kunna prestera men en liten sammanfattning av året kan jag väl i alla fall få till och en form av  presentation  av mig och mina,kanske kanske hittar några nya läsare hit!?

Mina fina ungar har under året som gått hunnit fylla 2, 9 och 11 år så nu är jag småbarnsmamma och pree-teenmorsa! Det är högt och lågt i familjen kan man säga. Alltid någonting på gång och minuterna man kan sitta ner och ha sin omtalade egentid de finns nästan inte alls. Jag drömmer om att hinna läsa en bok eller göra allt det där man borde men min familj är det finaste jag har och min tid av ensamhet kommer att komma fortare än jag anar så nu lever jag livet kantat av jobb och familjepussel.

Den lilla 2-åringen  skattar sin mamma högt men är ingen bebis mer. Han är en självständig kille som vet vad han vill och han visar det tydligt. Han pratar och har ett ordförråd och en förståelse som imponerar ,mammas famn är omtyckt och mamman njuter av den sista lilla!

9-åringen har inte lång tid kvar innan grundskolan är ett minne blott. Hon är otroligt empatisk och vill alltid allas bästa. Alla andra sätts i första rummet  och hon har under året utvecklats till en självständig tjej. Skolan går som en dans då ingenting är svårt eller oförståelig. Inget fritids mer för hennes del!

11-åringen är på väg in i tonårsvärlden och mode och skönhet är viktigt. Hon kämpar på i skolan trots svårigheter och har bara en termin kvar i femman. Hon är stor nu min första lilla. Drar i väg till stan med kompisar och vill inte ha några kramar av sin mamma mer.

Maken min finns här i periferin men han då han inte har så mycket övers för sociala-medier så låter jag honom hänga med lite i bakgrunden :-)

Familjen har utökats med en liten hund som heter Wilda och även hon tar sin tid.

Året som gått har som sagt till hälften varit en lång transportsträcka mot att återigen hitta sin roll och sig själv. Att komma tillbaka till arbetsmarknaden och vardagen efter den sista mammaledigheten tog sin tid och tyvärr blev både familj och vänner drabbade av min svacka då ingenting var roligt. Under sommaren bestämde jag mig för att nu fick det vara bra och först då började jag uppskatta saker och ting igen. Har haft en ganska jobbig period bakom mig kantad med en massa sjukhusbesök och undersökningar tillsammans med min äldsta dotter men nu ser vi ett slut på det då vi bara har ett besök kvar under våren som kommer. Detta tror jag bidragit till att det blivit som det blev under detta år. Men nu ser vi framåt och skapar oss ett härligt år fullt av fina minnen!

Jag drömmer om ett 2014 fullt av utmaningar som utvecklar! Att leva ett sunt och friskt liv fullt av resor och spännande upptåg samt rikedom...Ja sånt som alla drömmer om. Vi får väl hoppas att 2014 blir mitt/vårt år!

Välkomna tillbaka nu kommer jag för att stanna!

Mina fina!

I lördags stod barnen för fin fikat eller i alla fall delar av det. Chokladbollar rullades lagom till morfar skulle komma på besök. Alltid lika roligt att ha honom här på besök. Saknar verkligen min fina pappa emellanåt, Önskar att han fanns närmare oss,  När han kommer hittar vi alltid på en massa kul tillsammans och barnen älskar det. Lättsamt och enkelt helt enkelt. Ska planera in en helg ganska snart och åka till honom och hälsa på. Synd att helgerna går så fort när man har trevligt. Snart måndag igen. Veckorna bara rullar på och just nu är det fantastiskt jul på jobbet. Tyvärr varar kanske bara friden en vecka till. Sedan vet i katten vad som sker. Två vikariat går ut och det är ovist om de kommer att få förlängt eller om några nya övertaliga kommer in. Kan bli så att min mardröm kommer åter. En sjukskrivning som når sitt slut. Njuter v denna vecka som kommer men oron börjar komma smygande igen....låt det bäst ske för annars blir det väl till att söka nytt jobb igen...Men som sagt nu lägger vi det åt sidan och hoppas på bra besked i veckan!

Underbara lördag

Här har vi bakat lördagskakan, något vi försöker göra varje lördag- måste ju fira helgen! Sedan har vi varit ute i solen och lekt och så har vi fått mat i magarna. Nu sover lilleman sött och behövligt för halleluja vad han har trotsat och skrikit idag. Kanske inte konstigt då han somna sent i går och vaknade i ottan idag. Ena dottern är på bio och den andra hänger här hemma med mig.Strax dags för en latte! Kvällen ska spenderas  med att göra till och från gymnastikhallen så det är träning för båda tjejerna. Underbara helg du är så välkommen!

Hösttankar!

Idag

3/9

Jo då hösten kommer mer och mer. Fler löv under trädet. Ganska kula att se förändringen så här för man ser den liksom inte när man är mitt i den. Idag tror jag den gjort sitt antågande på riktigt för det är grått trist och kallt ute.

Sjukhusbesöket idag gick bra.

Det är ju tur att de märker sina kläder så man vet var man är :-)

Efteråt blev det en STOR munk till den tappra dottern!

Lilleman sover och dottern väntar på kompisarna och måndagsfika med nybakat. En tradition i kompisgänget och sedan blir det gymnastik för hela slanten ikväll. Som sagt nu är hösten och alla aktiviteter i full gång.

Ett avslut

Imorgon är det dags för mig att följa med dottern till sjukhuset för tredje och förhoppningsvis sista magnetkamera undersökningen. Ni som känner mig vet att min dotter under det senaste året har varit under utredning efter att en förändring i hjärnan hittades. Som tur är visade det sig vara något ofarligt men för att vara på den säkra sidan valde man att följa upp det man sett genom tre MR-undersökningar. I morgon blir det förhoppningsvis den sista för alltid. Men det känns tungt att se sin lilla dotter spänna fast så att man inte kan röra sig för att sedan köras in i kameran och ligga där under en lång stund...Sedan blir det en lång väntan tills mitten av oktober innan återbesök och besked. Men det känns mycket lättare nu än första och andra gången för de två tidigare undersökningarna har inte visat något konstig så hoppet att det ser lika dant ut nu är stort men samtidigt finns alltid oron där...Min älskade lilla gumma så mycket hon fått vara med om i livet. Men nu ska vi förhoppningsvis avsluta detta och sätta punkt.

Det bästa i livet!

Härliga helg! Nu är du här. lever för dagarna tillsammans med mina finaste. Att få vara med dem hela dagarna utan att behöva skiljas åt för att gå mot olika håll det är livet. Har haft en härlig dag med bland annat fika i skogen. Poolen har plockats in och baksidan är nu förberedd för höst. Dagen har varit ljuvlig och nu ikväll var det 21 grader varmt. Knappt att man kan tro det är sant. Mitten av september och sommar värme. Finare och varmare nu än vad det var på hela förra sommaren. Men visst är det underbart ser gärna mer av detta!

Kärleksfunderingar

Såg en film i fredagskväll. En film om ung kärlek. Kan inte annat än känna en viss avundsjuka . Tänk att få uppleva den där himlastormande kärleken, den som gjorde en alldeles galen och vimmelkantig.  Att längta så mycket att man knappt kan hålla fingrarna från varandra när man ses. Att inte kunna tänka på något annat än den andre.... För nog är det så att den där första förälskelsen är fantastisk härlig men så småningom om övergående.  Förälskelsen övergår i något djupare. Enligt de flesta svenskar så tror de på evig kärlek men ändå slutar väldigt många äktenskap med skilsmässa. Väldigt många börjar om på nytt- blir så där otroligt förälskade och larvigt kära- men sedan  då ? Även den känslan kommer att försvinna och allt blir lite slentrian och vänskapligt igen... vad gör de då, träffar en ny för tredje, fjärde och  sen kanske för femte gången?   Jag skulle också vilja känna det där pirret  av spänning och nyförälskelse i magen, men känslan kommer ju inte att finnas där för evigt. Kärleken finns där men i en mer djup och vuxen form sedan är det upp till en själv att vårda den och hålla liv i den.

Vad tror ni, är kärleken evig eller är det så att föremålen för den behöver växla?

...och för er som undrar och funderar...Nej jag funderar inte på att bli en singel mamma jag bara funderar lite så här på kvällskvisten...Jag älskar min man och det vi har tillsammans. Fast visst retar jag mig på honom emellanåt men han är ändå min stöttepelare och bästa vän här i livet !