har försökt leva på som om detta inte sker. Har försökt att göra denna dag så bra som möjligt och vet ni va den blev toppen bra!
Men som sagt imorgon gäller det. Svårt att vara stark i allt detta men jag måste. Jag är vuxen och mamma. Det är min uppgift. Men det är så jävla svårt. Bara de som varit mitt i nåt liknade kan först. Man kan inte förställa sig detta.
Tänk på oss, vi behöver det.
Tänker på er massor. Det där med att låtsas som om allt är som vanligt, så lever jag hela tiden nu. Om jag tänker på det så är min pappa inte dödssjuk... men sen kommer det som en krasch i skallen och man kommer ihåg... Största kramen!
SvaraRaderaTack Lena <3
Radera