onsdag 31 augusti 2011

Tankar som berört under dagen:

Alldeles nyss:En kopp te (tyvärr ganska äckligt då det idag blev en påse pga avsaknad av löste) och keso med äpple och kanel. Till det lite spel med yngsta dottern.

Tankar under dagen:

Skilsmässa
Lyssnar på Mixmegapol när jag är ute och går på morgonen. Idag pratade de om en ny bok Happy happy som tydligen handlar om skilsmässor. En bok som uppmanar till skilsmässa. Ska det behöva finnas. Ska man vara stolt över att ha skiljt sig? I boken står det tydligen att många stannar kvar i dåliga förhållanden pga av att de inte vågar bryta upp för att de är rädda vad omgivningen ska säga. Ok, då kanske man kan uppmana till att våga. Men kan det verkligen vara så i dagens moderna Sverige att man inte vågar? Ja, kanske om man lever i ett destruktivt förhållande där man inte hela tiden känner att man inte är vatten värd. Men i ett vanligt förhållande och äktenskap? Stannar man kvar för att man är rädd för vad grannen eller kompisen ska tycka? Känner du någon som borde skiljas men som inte vågar av denna anledning? Kan det vara så? Kanske. Men då tänker man inte på sig själv för fem öre. För vem mår bra i ett dåligt förhållande!? Idag är det tydligen ganska ovanligt att man lever hela livet med en partner. De som inte skiljer sig tillhör de ovanliga. Jag hoppas få tillhöra dem. De som faktiskt en dag får fira silver och guld bröllop.

Vad värdesätter du?
Det viktigaste för mig är min familj. Det är dem jag sätter i första rummet. Min EGEN familj. Alltså inte mina föräldrar och syskon utan min man och mina barn först i andra rummet kommer föräldrar syskon vänner osv. Hur kan det komma sig att vissa sätter sina egna föräldrar före sina egna barn? Då har man i mina ögon inte klippt navelsträngen ännu. Om man hela tiden väljer att umgås med dem varje ledig stund umgås med dem i stället för att umgås med den egna familjen. Hur tänker ni kring detta? Nu menar jag inte att man inte ska bry sig om och hjälpa sina föräldrar men visst måste man även bry sig om sin egen man/fru och sina barn? Har upplevt vad detta syndrom kan medföra och vet vad det kan göra med familjer. (Med tanke på ämnet ovan)




1 kommentar:

  1. Ja du... svåra tankar det där. Jag får återkomma... Men boken hade jag dissat direkt!!

    Kram

    SvaraRadera