tisdag 3 juli 2012

Underbart är kort, tyvärr återigen tråkiga nyheter

Vi är hemma från en underbar resa till turkiet. Två fantastiska veckor där vi bara njutit av att ta dagen som den kommer. Solen har lys från en klarblå himmel och vi har haft en temperatur på 35 grader eller mer. Man kan inte förstå hur det kan vara sant att det inte finns ett moln på himlen! Önskar så att vi fortfarande var kvar i paradiset men det fungerar ju inte. Skulle ju dels snart rulla fram av all mat och alla efterrätter och så skulle man väl till sist få solsting.

Kom i alla fall hem för snart en vecka sedan ch har sedan dess öven hunnit med härliga dagar på landet i fina släktingars sällskap. Har hunnit fira mannen och svärfars födelsedagar och svägerskan och blivande svågerns förlovning. Inte fy skam kan jag säga.

Igår styrde jag och dottern kosan hemmåt och lämnade resten av familjen kvar. Min första natt utan lilleman...Inte lätt det för mamman kan jag lova...

Idag var dagen kommn som vi fasat och samtidigt längtat till. Dagen då undersökningarna som skulle ta bort vår sista oro skull komma. Tyvärr blev det inte riktigt så.

Dagen började med en inskrivning kl 8 och så ryggmärgsprov kl 9. Så långt allt bra. Dottern somnade fort och fint. Tyvärr var ryggmärgsvätskan inte så lätt att ta. De var tvugna att sticka tre stick för att lyckas. Pga detta skull hon kunna få mycket ont och må ganska dåligt med start ganska omgående. Blev i alla fall utskriv efter att hon vilat nån timme och fått drop. (Droppet satts för att de tagit ganska mycket olika blodprover. Även saliv prover och en massa annat togs).  Drog iväg till MAX för att äta. Redan då började dottern må lite dåligt och hade svårt att gå pga värk i ryggen.

Utförde några stressade ärnden, hann träffa två av mina finaste vänneren kort stund och detta ger mig lite ny kraft. Känner att jag skulle vilja ha lite mer tid för dem för jag behöver dem nu. Tack i alla fall fina ni för att ni finns. Ni vet vilka ni är T och F. Sedan infann vi i oss på ögon på sjukhuset för en undersökning. Denna medförde ett resultat vi inte ville haft. Svullen synnerv och minskat synfält på vänster öga. Vilket med stor sannolikhet kan bero på ett tryck från hjärnan. Dvs det som stts på magnetröntgen. Inget mer svar än så.

Nu har vi två långa veckors väntan framför oss igen. Den 17:e träffar vi en läkare för att få svar på proverna. Hatar verkligen detta. Man hinner tänka så många tankar innan man får svar. Önskar så att dagen hade gett bättre resultat men tyvärr tyder detta med ögonen på att något står fel till. Had önskat så att d bara sagt att allt såg bra ut när vi var där. Mitt hopp om att detta  skulle gå bra grusades en aning.

Nu skulle vi egentligen ha varit tillbaks på landet men dottern bad om att få stanna hemm aoch sova i lugn och ro. Utan en massa kusiner och andra släktingar runt sig. Så vi gjorde så. Vi stannar hemma och tar det lungt och så åker vi i morgon om hon inte mår illa efter allt idag.

Nu till något annat. Mitt i allt som händer så blv jag ju kallad till en intervju ang ett jobb jag inte ens sökt. Minns ni det eller har jag glömt att berätta det? I alla fall samma dag vi skulle resa i väg var jag på intervju och innan jag lämnade intervjun så erbjöd de mig tjänsten! Kommer att ta tjänstledigt för att prova under 6 månader. Detta innebär att maken kommer på börja sin föräldraledighet n månad tidigare än planerat och jag kommer att börja jobba den 1/9 bara vi kommer överens om lönen :-) Något spännande positivt och kul mitt i allt tråkigt. Samtidigt oroar detta också. Tanken på vad som kommer att hända med dottern inverkar även på detta och då skulle det kännas tryggt med den trygga kända arbetsgivaren bakom sig. Hon känner mig och min familjs historia.

Återkommer när jag kan och orkar, tror inte att så många läser här hos mig längre...

7 kommentarer:

  1. Jag läser! Kan inte förstå hur jobbigt ni måste ha det, men jag vet att ni är starka nog att ta er igenom det tillsammans och komma ut ännu starkare på andra sidan! Synd att vi inte hann prata mer idag, tänker mycket på dig och din familj. Vi ordnar en date inom snar framtid, jag lovar! Stor kram <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Är glad att jag har vänner som du <3

      Radera
  2. Jag är här! Usch vilka tråkiga nyheter! Det verkar otroligt grymt att man skall behöva vänta 2 veckor innan svar. Förstår att man under den tiden hinner tänka massa svarta tankar. Jag vet hur jobbigt min syster har det med sin son, han har ju en väldigt svår form av epilepsi och är pga den kraftigt efterbliven samt har varenda bokstavssjukdom som finns samt afasi. Oron för honom är som ett svart moln som nu har brutit ner hennes kropp så hon har värk överallt och är halvt sjukskriven. Önskar jag hade kunnat hjälpa henne mer, men det är inte lätt. Jag hoppas i alla fall att ni så småningom får ett bra besked, att det är något de kan göra något åt. Tänker på er massor. Största kramen. <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, känns skönt att ha människor lite varstans som tänker på oss <3

      Radera
  3. Läser allt du skriver och följer dina uppdateringar. Ibland läser jag på mobile och där är det inte lika lätt att kommentera, tycker jag. Så då blir det inga kommentarer. Fortsätt berätta om ditt liv och dela med dig av din vardag. Oavsett hur den ser och vad som händer. Så länge du själv tycker att det ger DIG något. Jag håller mina tummar och förstår att det är en mycket tuff tid ni går igenom. Positivt tänkande och en stark familj, som ni verkar vara, gör förutsättningarna aningen lättare. Stor varm pepp kram från en Bloggvän på håll!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, vi kommer att klara detta även om det inte känns så just nu <3

      Radera
  4. Grattis till jobbet.
    Kanske ger det lite styrka mitt i allt jobbigt.
    Kram K

    SvaraRadera