onsdag 4 juli 2012

Med risk för att ingen orkar läsa

Behöver verkligen få ur mig en del. Behöver ventilera md någon och det finns ingen annan hör än ni. Mår riktigt jävla dåligt idag. Har inte kommit iväg som planerat idag heller då dottern mår så dåligt som man bara kan. Har gjort flera försök till att komma iväg och ett inefattade till och med att vi satt i bilen och körde någon mil men fick vända hem igen eftersom dottern bönade och bad om det. Hon mår illa och är trött och har ont.  Mår alltså precis så som hon mått under de senaste månaderna men 20 gånger värre idag...

Min ork är slut. Orkar snart inte vara tapper och kämpa mer. De sista månaderna har tagit på mig på alla sätt. Käns som om mitt liv bara bestor av tjafs kring det ena eller andra, som om det bara är en kamp kring allt. En kamp jag inte länge orkar. Känns som om jag snart stupar. Att jag dessutom lämnat lilla sonen och att jag inte fått träffa honom sedan i måndags m gör inte saken bättre. Vad ska han tro. Att mamma har försvunnit? Det dåliga samvetet trycker mig mest.

Att ha en dotter som är livrädd för allt vad medicin heter är inte lätt. Att se sitt barn lida må dåligt och ha ont är svårt. Att veta att det finns hjälp att ge men inte kunna är ännu värre. Min dotter är snart 10 och hon börjar skaka och gråta bara medicin näms. INGET fungerar inte flytande inte tabletter och inte suppar. En evig kamp och ett evigt fäktande varje gång och inget resultat..

Hur orkar man stå upprätt och finnas till för andra när man snart inte längre orkar ta hand om sig själv??

Ute skiner solen och jag vill bara ut. Jag vill leva och vara lycklig. Jag vill ha friska glada barn omkring mig.  Men i mitt liv är det inte alls så. Mitt liv kretsar kring oro och ångest. Mit liv handlar om att vänta och vänta och aldrig fä svar. Mitt liv kretsar kring ett av de tre barnen och de två andra hänger liksom bara med. Jag vill sitta med min fina familj och fika och spla spel. Jag vill skratta och ha kul. Varför kan det inte bara vara så? Var glada ni som har det så. Njut av semester och sommarlov. Man vet aldrig när lyckan vänder.

 Snälla någon vart ska man ta kraften ifrån???

3 kommentarer:

  1. :( så trist att höra! hoppas att det snart vänder för er och att ni alla får må bra
    stora kramar!!

    SvaraRadera
  2. Snälla ring när du behöver! Jag vill inte ringa och störa er, men jag vill ändå finnas här för dig! Du är en av mina finaste vänner och jag är rädd om dig och vill att du och din familj ska må så bra och vara så lyckliga som ni förtjänar! Det gör mig så ont att läsa detta, snälla säg vad jag kan göra. Stor styrkekram <3

    SvaraRadera
  3. Jag håller med ovanstånde, var inte rädd för att be om hjälp. Se också till att få tid för dig själv, om så bara för att ta en snabb promenad. Du orkar inte finnas där för någon annan om du inte orkar med dig själv. Styrkan kommer du att hitta, när det gäller så kommer den. Skickar massa styrkekramar

    SvaraRadera