Längtar så. Känns så svårt. Varför skullle detta hända. Orkar inte. Allt för många känslor. Vill men vågar inte. Vill träffa men kan inte, det blir för svårt. Ska vi eller ska vi inte? Stora dottern och jag sörjer.
Lilla dottern kom, tillsammans med mig och storasyster, gåendes mot en hund idag, hon skrek rakt ut. Blev så rädd .
Jag och storasyster mår dåligt över att längta och ha de känslor vi har. Det känns fel men vad ska man göra? Vi älskar Tindra också trots allt.
Maken vågade. Han är på väg hem nu. Han har träffat den saknade. Han ringde nyss. Mycket känslor. En skamsen Tindra hade mött homom, starkt ångerfull. Efter en stund blev hon sitt vanliga jag. De tog en promenad. Maken sa att tårarna kom även hos honom.
Jag vill som sagt men vågar inte. Det kommer vara hemskt att träffas för att sedan ta farväl igen. Storasyster vill inget annat men jag vet inte. Är det rätt, för det kommer bli så svårt? Eller är det bra för att bearbeta allt?
Vad ska vi göra???
Önskar jag kunde råda dig gumman, men jag vet faktiskt inte! Svårt för er :(
SvaraRaderaKramar i massor
Huvvaligen så svårt :( Jag har också svårt att ge ngt råd...
SvaraRaderaHerregud, nu har jag läst de senaste inläggen och jag vill bara säga att jag är så himla ledsen för er skull! Men såklart glad att det gick så pass bra för din dotter!
SvaraRaderaMin kompis råkade faktiskt ut för en liknande händelse. Hennes flat coated retriver högg 2-åriga dottern i ansiket och huvudet så att den lilla fick sy SJUTTIO stygn. Hon är helt återställd idag, och det gick trots allt ganska fort.
Hunden var väldigt ångerfull, tänk att de är så "kloka" att de förstår att de gjort fel. Den lämnades till min kompis fd pojkvän. Hon klarade inte av att ta bort den, hon älskade ju hunden som en familjemedlem trots allt!
Jag vet inte vad jag vill säga med det här egentligen, men allt ordnar sig så småningom. Hoppas ni kan hitta ett nytt hem åt Tindra. Har ni kollat med Hundstallet i Stockholm? Det är ju inte alltför långt ifrån er. Ni kanske kan hitta en ny ägare som ni kan ha kontakt med och kanske till och med hälsa på ibland om ni vill? www.hundstallet.se Jag är övertygad om att det är bättre än en annons på Blocket...
Stor KRAM
Lider så med er... *kram*
SvaraRaderaÅh. Det känns i hela kroppen när jag läser. Förstår verkligen alla känslor och reaktioner. Jag hoppas att ni finner ro och kommer fram till något som ni kan bearbeta och må bra av. Om det går. :-(
SvaraRaderaEn stor kram till er!!!
Hej Sandra! jag förstår att ni har väldigt blandade känslor över det hela med Tindra och hurvida hon ska få bo under taket med er igen eller inte.
SvaraRaderaPersonligen så hade jag aldrig. För mig spelar det ingen roll hur länge man har haft ett djur. Jag älskar djur och den hunden jag och min pojkvän tog till oss under taket för en tid sedan högg hans dotter och redan där och då var det sagt att hunden måste bort.
En regel jag alltid har. En gång - aldrig mer och för mig spelar det ingen roll om jag haft hunden i 2 veckor eller 10 år. Och är hunden dessutom gammal så innebär det även att psyket ändras, det märks tydligt på en av min pappas hundar. Han är bara 6 år men han börjar ändra sig i sitt beteende och inte alls den hund han var när han var 2-3 år.
Men förstår att det är fruktansvärt jobbigt och jag hoppas att du inte tar min kommentar på fel sätt. Delade av mig av mina tankar för jag kan omöjligt ge råd till en annan familj det är sånt ni tillsammans måste "klura ut" =O(
Bamsekram till er alla!
ska väl sägas att hunden vi hade inte avlivades utan fick flytta..
SvaraRadera